Den 29 augusti var det kyrkogårdsvandring vid Å kyrka.   Varje grav på en kyrkogård representerar en unik människas liv så det måste vara en svår uppgift för gruppen som ska välja ut vilka gravar som ska uppmärksammas lite extra. Inger Ulberstad hälsade alla välkomna och redogjorde för dagens program. Gästerna delades upp i 2 grupper varav den ena började rundvandringen med ett besök i kyrkan.

Hans Rickard Svennberg berättade bl.a. att kyrkan togs i bruk 1846 och invigdes 1847.  Många föremål i den nya kyrkan kommer från den gamla kyrkan vid Ring, numera Å kyrkoruin,  krucifixet som nu utgör altartavlan, dopfunten, träskulptur av madonnan och barnet,  m.fl föremål.  Under tacksägelseringning vid kung Gustav VI död, som varade en timma, sprack den stora klockan. Den hänger nu nere i kyrkan eftersom lagningen av klockan misslyckades.

Nära kyrkans entré finns Eva Ryander-Carlsson gravplats.  Hennes dotter Barbro Ryander berättade att Eva kom till Å 1936 för att göra en dags provundervisning. Hon fick anställning 1937 och Hans-Rickard Svennberg var elev i hennes första klass.  Hon undervisade i Å till 1969, så  vi alla som nu är mellan 55-85 år och under den tiden var bosatta i Å  har haft fröken Eva som lärare.  Vi har alla personliga minnen av henne. Själv minns jag särskilt hennes fantastiska förmåga att levandegöra bibliska berättelser. Hon var också kantor under 30 i Å kyrka där hon inte bara spelade utan också ledde barnkörer under många år. Hon blev 103 år.  Endast en kort tid före sin död slutade hon att gå sina dagliga promenader och att spela piano.

Smidesmästaren Karl-Oskar Haglunds grav har kyrkogårdens ovanligaste gravsmyckning, ett smideskors med många små smidesdetaljer.   Jan Johansson redogjorde för Karl-Oskars liv. Han flyttade runt  på flera gårdar och lärde sig om lantbruk.  1877 bosatte han sig med sin familj i Å och var bosatt där till sin död 1933. Han intresserade sig förutom lantbruket även för smidesverksamhet. Man tror att han själv tillverkat det vackra järnkorset.Jan berättade också om skomakaren Jon Andersson, Kåverö i Å, som anses vara Sveriges äldsta man Han dog 146 år gammal och ligger begravd på Å gamla kyrkogård där det finns en minnestavla rest över honom.

Nästa stopp på vandringen var Lundby familjegrav där Birgitta Edberg berättade om sin mans farfar Emil Edberg . 1895 gifte han sig med Ingrid Törnqvist och dom bosatte sig på Hösterum. 1900 flyttade familjen till Gotland.  1905 förvärvade han Lundby dit familjen flyttade 1906. I Lundbygraven vilar Emil och Ingrid Edberg och deras döttrar Eva och Vera samt sonsonen Lars. Gravstenen är tillverkad av stensättare Hagman i Å och restes vid hustrun Ingrids död 1920. Birgitta visade också det vackra gravbrevet från 1908 inköpt av Emil Edberg.

Anders Köhler talade om klockaren och kantorn Johan Anton Odén född 1812 och hans vackra kärlekssaga med Carolina Elmroth född 1821.  De båda gravarna ligger bredvid varandra på kyrkogården.   Det berättas att Johan Anton träffade Carolina på en bal i Visten, Å. Carolina var mycket ung och vacker och Johan Anton föll för henne, men väntade på sin blivande brud till hon kom upp i lämplig ålder. Carolina drabbades av tuberkulos och dog bara 27 år gammal.  Johan Anton avled 1865.

Själv hade jag fått uppgiften att berätta om min farfar och farmor,  Johan Appelgren  född 1857 och Hulda Appelgren  född 1866.   Dom flyttade till Skarpenberga i Å 1893. Då hade dom 4 barn och på Skapenberga föddes ytterligare 8 barn varav 11 nådde vuxen ålder.  Min farfar avled 1939 så honom fick jag aldrig lära känna men jag har läst och hört berättats att han var en duktig lantbrukare och han hade  en mängd förtroendeuppdrag  i socknens nämnder och föreningar.  Jag var 6 år när farmor dog 1950 och jag minns henne som en sträng men varm gammal dam. Hon var alltid klädd i mörka långa klänningar vilken ingav respekt.  Hon var intresserad och kunnig i naturmedicin och lagade salvor och drycker som var bra för-och emot allt.  Farmor var mycket engagerad i socknens olika föreningar. Hon var ofta ombedd att göra ordning kistan och den döde vid dödsfall och även att klä brudar.

Bredvid kyrkan ligger det gamla kommunalhuset som också varit sockenstuga, fattigstuga och skola. Fredrik Jonsson som nu är ägare till byggnaden berättade att den uppfördes 1847 som Å sockenhus. Då hade Å 583 invånare Det ökade något fram till slutet av 1800-talet för att sedan stadigt minska i antal. Fattigstugeverksamheten upphörde i samband med att Åkerlidens ålderdomshem invigdes1933. 1916 öppnades en telefonväxel i huset, till den början med 8 abonnenter som 1951 hade blivit 52 st. Växeltelefonisten kände till allt som hände i socknen och kunde upplysa dom som ville höra om de senaste nyheterna. En byggnad med en intressant historia.

Sista stoppet på vandringen var vid allas vår tant Hilda i Gransbos grav.  Hilda Hellström född i Norrköping 1874 och död 1963 på Åkerliden Kuddby.  Hon blev föräldralös vid 10 års ålder och blev fosterbarn på det lilla torpet,  en ryggåsstuga, Gransbo i Å. Där bodde hon kvar även som vuxen. Torpet hade bara en öppen spis där hon lagade sin mat i trebenta kastruller och pannor och den höll rummet varmt. Hon fick en järnspis i födelsedagspresent en gång men den ställde hon undan, den var alldeles för modern. Vatten hämtade hon vid en brunn och hon drog själv hem ris till spiseln. Utanför stugan fanns ett stort potatisland och ett jordgubbsland som hon skötte tills hon var över 80år.

Efter rundvandringen var det en andakt   i kyrkan som hölls av  Anna Gredelius Robbert. Därefter kaffe och smörgåsar i församlingshemmet som Björkekinds Hembygdsförening hade ordnat.

Kristina Appelgren